anettealbinsson.blogg.se/tillminabarn -

Mina Barn

Att adoptera är en stor sak vi förstod ganska snart att vi inte skulle få några biologiska barn. Vi bestämde oss därför för att Adoptera som inte kändes främmande för oss eftersom vi haft adoptivbarn i vänskapskretsen sedan många år tillbaka.

Men vi fick ett stort problem vi var bara 21 år,här är lagen 25 år.Alltså fick vi vända ut och in på oss flera gånger för att bli godkända,men efter ett stort kämpande och en fin utredning gick de bra vi blev godkända. Vi stod i kontakt med Adoptionscentrum, skickade in papper dit de verkade som de skulle ta tid.

Fick se ett tv program som skulle handla om adoptioner där fanns en tjej som har adopterat från Sri Lanka en privat adoption. Tog kontakt med tv och fick hennes telefonnummer, ringde henne hon ville träffa oss. Vi träffade henne i juli 1984, en jättegullig familj med en dotter på 3 år. Hon lovade kontakta sin kontakt på Sri Lanka för att höra om han kunde hjälpa oss. I augusti ringde hon ,han skulle hjälpa oss.Vi fick skicka alla papper till henne som hon sedan skickade vidare till Sri Lanka.Nu var de spännande.

Den 22/9 ringde hon,de finns ett barn till oss en liten FLICKA född 21 september 1984.

Vi grät av glädje men ändå kändes hon så långt borta och hon var ju så liten bara en dag gammal oron var stor skulle allt gå bra. Papper stämplarhit och dit allt gick med en väldig fart.De är mycket som ska ordnas vi vill ju bara iväg och hämta henne.Efter alla vaccinationer och allt praktiskt kom då äntligen den stora dagen.Den 26 oktober bar det av vi flög från Köpenhamn Micke jag och mormor.Mormor följde med som tolk och extra stöd under något som vi förstod skulle bli vårt livs resa.Efter 14 timmar var vi framme,trötta och helt i en annan värld.Vi träffade vår kontakt Perera som gav oss ett dystert besked,den lilla flickans mamma var sjuk och de skulle kunna bli problem vid domstolen.

Ville vi ha ett annat barn,vi bestämde oss direkt det finns någon mening med allt. De blév Lilla Malin född 24/10 alltså bara 3 dagar gammal.Efter att vi sovit i nästan ett dygn skulle vi få träffa henne,nervösa som vi var.Hon var de sötaste man kan tänka sig och så liten hon vägde 2300 gr och var 48 cm lång,massor av kolsvart hår kunde man var lyckligare.Under tiden vi var där fick Malin bo med sin biologiska mamma som ammade henne då,de var skönt att få träffa henne men ganska laddat med känslor mellan oss.

De sista dagarna bodde Malin med oss på hotellet,hur kan man älska nån som himla mycket minns jag att vi tänkte.De tog ganska lång tid innan allt var klart och vi kunde åka hem. De blev utegångsförbud eftersom Indira Gandhi blev mördad medan vi var där. Amerikanska Ambassaden hjälpte oss med pappren vi behövde för att får åka till flygplatsen . Den 22/11 åkte vi hem Malin sov hela resan hem vi var de stoltaste föräldrar man kan tänka sig.I Köpenhamn väntade Morfar och Moster det var många känslor som vällde upp när vi landade,fast de är så många år sedan kommer tårarna nu.Tänk att just vi fick dig Lilla Malin det bästa som hänt oss.Om Malin kan ni läsa mer här på Malin sida.

Malin och jag vårt första möte på Sri Lanka

Åren gick och Malin började bli en stor tjej borde hon inte få ett syskon,vi började med en ny utrdening November 1986 allt var enklare denna gång de fanns ju en gammal utredning att gå på.Det blev klart att vi var godkända vi ställde oss i kö vid förningen Barnen Framför allt.

Alla papper gjordes iordning nu var det bara att vänta.Jag ringde och ringde varje vecka men inget hände. Känslorna gick upp och ner det är en väldigt jobbig väntan.Sommaren 1988 fick vi beskedet åk ingenstans utan att lämna telefonnummer vi kan nå er på, nu börjardet röra på sig.

Men sommaren gick och vi hörde ingenting det gick ändå lättare att vänta denna gång Malin fanns ju hos oss.Malin var nu fyra år och tyckte det verkade väldigt spännande med ett syskon.Den 9 september ringde dom från Barnen Framför alltdet har utsetts en Liten POJKE till osshan är född den 4 februari 1988 alltså 7 månader gammal,han kommer från Indien.Jag var på jobbet när de ringde glömmer aldrig denna dag tårarna forsade för kinderna.

Dagen efter en löradg körde posten hit ett rekommenderat brev där vi fick ett foto och lite mera fakta.Han vägde 6 kilo och var 63 cm lång allt verkade bra neligt pappren. vi bestämde att han skulle heta Daniel han såg så go ut på fotot en riktig lite pussunge med stora mörka ögon. Nu var det bara snällt att vänta igen nu skulle domstolen genomföra adoptionen det kunde ta tid.Den 6 oktober var domstolen klar med sittbelut det gick bra för oss. ännu mera väntan,men den 23 november ringde BFA allt är klart Daniel kommer till Landvetter den 5 december tillsammans med 7 andra barn.

Nu blev det fart bara två veckor kvar till det vi längtat så mycket efter. så kom den stora dagen morfar hyrde en minibuss så vi kunde åka allihopa.Vi startade tidigt på morgonen skulle träffa dom andra föräldrarna på Landvetter under den Stora jordgloben. Vi fick gå upp i ett VIP rum,just när vi kom in då landade planet och man såg alla dom små barnen bäras in,jag minns att jag tänkte undrar om han tycker om oss vita som vi är.Vi blev uppropade först och där var han våran Lilla Daniel som hunnit bli 10 månader och söt som en karamell.

Ännu en gång kom känslan får man vara så här lycklig. Vi gick ut för att träffa mormor och morfar,Daniel såg lite fundersam ut.Tänk att inte ha nånting mer med sig än dom kläder man har på sig.Men han var så duktig ny välling,ny nappflaska och en helt ny familj de kan inte vara lätt. Men han var så himla duktig han lade sig till rätta i pappas knä och drack sin välling direkt.Nu bar det av hemåt igen med HELA FAMILJEN. Malin tyckte det var spännande Daniel ville inte alls sitta i sin bilbarnstolen i sin overall,han hade säkert aldrig haft så mycket kläder så sig.Hemma väntade Farmor och Farfar Moster och Robert.Om ni vill läsa mer om Daniel gå till Daniels sida.

Malin,jag och Daniel när han precis har landat på Landvetter

2012-12-08 @ 19:21:00 Permalink Mina barn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mitt Älskade Barnbarn

Till Alexander

När barnen blivit stora

finns en bonus man kan få.

Att barnbarn ska bli till

är värt att vänta på.

Ett barn som är till glädje.

Någon mer att hålla kär

som får en att behövas…

Men det är kärt besvär.

Ett liv som man får följa…

mer på avstånd denna gång.

Ett underbart kapitel

i livets följetong

av Siv Andersson

Alexander född 081208

En otroligt stor dag som vi väntat på Alexander. Det var vid två tiden på natten som pappa Andreas ringde och berättade att ni var på väg till BB.Ta det nu lugnt sa jag det kommer att ta tid. När klockan var fyra ringde det igen då hör jag en pigg Mamma Malin i telefonen och jag tänkte genast att nu är dom på väg hem igen. När jag hör henne säga du har blivit mormor så forsade tårarna, min lilla tjej har blivit mamma och allt har gått jättebra. Du va så rädd för förlossning och allt vad det innebär, nästan tjatat till dig ett snitt, jag minns att du sa alla är så duktiga dom ska föda utan bedövning men jag vill ha ALLT. Tänka att det gick så himla fort och helt utan bedövning. I telefonen plingade det och då kom första bilden på Lilla Alexander, det sötaste jag skådat.

Ivrig som jag var så vidarbefodrade jag bilden fast klockan var så lite, inte brýdde jag mig om det då. Vi hade bestämt att vi inte skulle storma ner direkt till BB, men det tog bara några timmar så ringde du och fråga om vi ville komma och det var så självklart att vi ville. Jag hade redan köpt upp alla dom minsta blöjorna på Ica och varit till stan en sväng, nu va det ivrigt.

Vi tog morbror Daniel (idag kallad "Mannen" av Alexander), gammelmorfar och gammelmormor med oss på vårt allra första besök.

Vårt första möte Älskade Lilla barnbarn

På nyårsafton sov du hos oss för första gången. Vad orolig jag var och kunde inte sova, låg bara och kikade på dig. Nu har det blivit tradition att vi firar nyår tillsammans du och jag. Ett barnbarn är nåt så helt otroligt. Tror ingen förstår innan man har ett. Åren går alldeles för fort. Du fyller snart tre år och är en riktig lite busunge med glimten i ögat och fäller kommentarer så man blir rådlös ibland : " Jag frågade inte dig jag frågade mormor Anette. " eller när gammelmormor tyckte du skulle äta morötter " Jag är väl ingen kanin heller." Du ger oss så otroligt mycket glädje!

2012-12-08 @ 19:05:00 Permalink Till mitt barnbarn Kommentarer (0) Trackbacks ()

Daniel

Så var vi då hemma med Lilla Daniel,här hemma väntade hela släkten alla var lika nyfikna.Malin tyckte det var spännande med en Lillebror det hon inte räknat med var att han skulle riva i alla hennes saker.Han var ju 10 månader och kunde ta sig fram genom att krypa och han kunde till och med gå några steg.Allt gick bra och vi fick en härlig föräldraledig tid tillsammans,vi var så lyckliga över att vi äntligen fått vår lilla familj samlad.Jag minns att jag åter igen tänkte får det vara så här bra.Daniel var en riktig pussunge som älskade att pussas med hela munnen öppen.

När Daniel fyllde två år fick han börja på ett alldeles nytt småbarnsdagis som hette fröet.Där gick han tills han fyllde fyra år då fick han flytta till Solrosen.Hösten 94 började Daniel skolan han var sex år och tyckte det var jättekul.

Han konfirmerades Våren 2003,det hade kommit en ny präst hit så det blev en väldigt annorlunda och rolig läsning.Daniel har läst samhällsvetenskapliga linjen på gymnasiet. Jobbar idag på det största företaget i Skinnskatteberg Systemair han trivs där. Daniel bor i Skinnskatteberg i en lägenhet.

2012-12-08 @ 19:00:00 Permalink Daniel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Malin

Så var vi då äntligen hemma med Lilla Malin, hemma väntade farmor och farfar. De hade köpt en alldeles ny vagn precis en sån som jag sett ut, det var en rolig överraskning. Vaggan var bäddad och allt var fixat det var skönt att få komma hem. Det tog ett tag innan man kunde fatta att det var sant vi var hemma och Malin var med. Malin vägde nu 3440 gr 1 månad gammal. Hon sköttes efter konstens alla regler allt skulle vara perfekt vi var så rädda om henne. Hon var så söt att jag kunde sitta i timmar med henne sovande i mitt knä och bara njuta. Hon fick lite ont i magen så på nätterna sov hon på pappas mage där låg hon tryggt och skönt. Allt gick bra hon växte och utvecklades helt normalt.

När Malin var ett år började jag att arbeta igen, det var kul att träffa alla men ändå längtade man bara hem. Vi fick ingen dagisplats men mormor och farmor ställde upp så det gick att lösa på det viset. Malin var alltid väldigt glad och älskade att pyssla i köket baka och diska det gillade hon. Vid 2-års ålder började hon på dagiset Solrosen där gick det barn från två år upp till 10 år så där låg hon bra till blev alla lite större flickors favorit. Hon satt alltid i famnen hos någon av dom, blev bjuden på deras kalas fast hon var så liten.

Malin lekte mycket med sin bästa kompis Martin dom blev nästan som syskon,vi mammor slog läger hos varandra vi hade kul och barnen var nöjda.Malin pratade mycket om att hon skulle bli storasyster vi hade startat en ny utredning.Malin var duktig på att prata rent och var väldigt förståndig,men när hon blev arg då rulla krokodiltårarna ner för kinderna.Vi flyttade till hus och malin fick ett stort fint rum med tapeter med hjärtan på,dom höll vi aldrig på att få ta bort Malin har alltid varit sån att allt ska vara som de vart.När Daniel blev storasyter var hon duktig och tog hand om och lekte med Daniel,men att han kunde riva så mycket hade hon nog inte förväntat sig.

Hösten 90 började Malin sex årsgruppen som de hette då,hon kunde sitta och rita och skriva hur länge som helst.sen var det dags att böraj skolan åren gick och Malin var duktig i skolan.Hon blev konfirmerad det är också en stor ska man minns med glädje att hålla kalas har jag alltid gillat.

Sommaren 2000 gick den Lilla damen ut grundskolan hon sökte vidare till gymnasieskolan där hon gick Samhällsvetenskapliga linje med inriktning samhäll.Tog studenten våren 2003 de var också en stor dag att minnas att se henne komma ut där på balkongen ja då grina jag såklart igen.Den sista veckan på gymnasiet var det hålligång hela tiden. balen var också en stor sak hon valde en klänning som var lila vilket var helt perfekt till hennes vackra färg.

Efer gymnasiet har Malin gått i Göteborg på en Make Up utbildning.

Malin jobbar även hon på Systemair,men är just nu ledig för hon har i december 08 blivit mamma till Lilla alexander.

Malin bor tillsammans med Andreas som är en jättegullig kille från skinnkatteberg.

Dom har köpt ett stort fint hus med Skinnsbergs finaste utsikt.