Känner att jag måste skriva av mig lite. Det har varit tuffa dagar har mist min Älskade Svärmor Anna-Lisa och MIN PAPPA på bara några veckor. Sorg är svårt och otroligt tungt jag har alltid tänkt att jag överlever inte när någon av mina föräldrar går bort. Det har nu gått lite drygt en vecka och ja jag lever ännu fast i något slags bubbla. Min pappa har varit sjuk i kol i 20 år många tuffa stunder har vi vakat men han har varit en kämpe och alltid kommit igen.På något konstigt sätt blev han för mig odödlig, en otroligt stor kämpe. På nåt sätt rullar allt på jag försöker tänka på vad jobbigt han haft i så många år det gör det lite lite lättare. Känns som hans själ är här ibland oss och han ger mig en enorm styrka och ett stort lugn. Pappa var en trygg person som alltid ställde upp för oss alla. Hans Lilla Barnbarnsbarn Alexander föddes när han var väldigt sjuk och jag tror faktiskt att han va en riktig sporre för pappa att kämpa för. Alexander fyller nu fem år och kommer ha massa fina minnen av sin gammelmorfar. Älskade pappa jag saknar dig så mitt hjärta blöder. Kram Anette